kan man verkligen vara/ bli besviken på någon? har man rätt att vara de? och varför blir man de?

jamena, människor har ju rätt att bestämma över sig själva, att själv bestämma vilka beslut man ska ta här i livet. Så hur kan man då egentligen ha rätt att bli besviken på dom? det finns nog inget bra svar. men varför man blir besviken är nog för att personen i fråga gör något som inte förväntas av den personen att göra. För att förtydliga det hela, när man har fått en bra och tydlig bild hur en person är, ovh hur den inte är, när man har pratat med den personen om vad som man tycker är rätt och fel och varför, medans den personen senare går och gör som han/hon sagt är konstigt/oacceptabelt/något som han/hon aldrig skulle tänka sig göra, fast personen i fråga gör det endå. och sedan igen, och igen.

resultatet av det är då att personen är förändrad, egentligen så har vi alla en rätt att förändra oss, att tycka och att ändra våra åsikter, men endå, endå så är det jobbigt för oss, personen som måste så på då detta händer och egentligen inte kan göra något åt det. kankse är då det ända alternativet att släppa taget.

inte lätt. men kankse de enda rätta? helt ärligt så vet jag inte helt säkert, jag tror att man aldrig kan vara helt säkert på någonting, eftersom saker förändras. människor förändras och påverkas hela tiden. och DET, det går aldrig att stoppa.

nu orkar jag inte fundera på detta längre, inte för en sekund. Så jag säger adjö och startar en till film, så man kan slippa undan från verkligheten 2 timmar till. jag orkar inte läsa igenom detta, hur allt nu blev när det kom ifrån min skalle ner på tangenterna så ursäktar om konstiga meningar. men ni behöver inte läsa. man behöver egentligen inte göra nått.


adios amigos